Igelstas sista samhällstreor

Det Jugoslaviska Kriget M.C

 

Inledning

Josef Tito var namnet på den kommunistiska ledare som styrde över de sex delrepublikerna, Kroatien, Serbien, Bosnien-Herzegovina, Slovenien, Montenegro och Makedonien. Dessa republiker bildade tillsammans Jugoslavien. Utöver de 6 republiker så ingick det även två provinser i Serbien, Kosovo och Vojvodina. Tito var ledaren i en diktatur men ville skapa ett federalistiskt samhälle som skulle vara så fritt och oberoende som möjligt. Det Jugoslavien som Tito skapade hade både en bättre levnadsstandard och en bättre ekonomi än öststaterna men hade inte kommit lika långt i utvecklingen som västvärlden. Den sammansatta federationen blev mer och mer ostadig och 1991 bröts det ut ett krig i Jugoslavien som skulle hålla på enda fram till 1995 då det inte längre fanns kvar något Jugoslavien.

 

Orsaker

Nationalismen var en av de större politiska orsaker som ledde till att kriget i federationen bröt ut. Nationalism som handlar om en stark känsla för sitt land och en vilja att få en så stark sammanhållning som möjligt. Alla val görs utifrån nationalistiska tankar och värderingar. Trots att Jugoslavien var en sammansatt federation så fanns starka nationalistiska tankar inom varje område. Titos död 1980 var startskottet till en förvärrad situation i Jugoslavien, eller man kan säga att problemen blev mer uppmärksammade. Tito var en riktigt bra ledare på det sättet att han visste hur han skulle hålla ihop federationen, men när han gick bort så fanns det ingen som var redo att göra det som Tito hade gjort under en lång tid. Trots diktaturen i Jugoslavien skapade Tito ett relativt fritt land som infann resefrihet och folket trivdes väldigt bra med den dåvarande situationen. Att Jugoslavien var relativt fritt som i en demokrati gjorde att folket inte hade något att klaga på. Det är när diktaturer är väldigt strikta och när folket känner sig totalt makt lösa och kvävda som ett land balanserar vid stupet. Tito kände för folket och därför var han en diktator som lyckades väldigt bra för han gjorde sitt folk nöjda. Men när Tito försvann blev Jugoslavien genast ett osäkert kort på kartan och många började oroa sig för hur det skulle gå för den sammansatta federationen. Jugoslavien andades inte under en långtid under väntan på vad som skulle ske. En sak Tito bestämde innan han dog var att makten hela tiden skulle fördelas mellan federationen på ett rättvist sätt. Fördelningen var upplagd så att en serbisk ledare skulle styra Jugoslavien under en period sedan skulle makten övergå till en kroatisk ledare etc. Denna varierande makt skapade makt kamper mellan republikerna tidigt och det var inte alltid lätt att komma överens. Trots att staterna inte alltid var enade var de illa tvungna att acceptera den nuvarande ledaren eftersom detta var ett beslut Tito hade tagit och honom hade man stor tillit till. Det var även efter Titos död som nationalismen blev starkare eftersom varje folkgrupp såg allt ifrån deras bästa och man blev allt starkare inom sin folkgrupp.

 

Ekonomin blev sämre och sämre i Jugoslavien, försämringen ledde till att man började leta efter syndabockar och viljan till en förändring i styret blev mer aktuell. Den ekonomiska krisen som även var en stor orsak till krigets utbrott såg olika ut runt om i federationen och det var just det som drog igång konflikter i Jugoslavien. Slovenien och Kroatien hade bättre ekonomiska tillgångar och hade det därför bättre ekonomiskt i landet. Nordstaterna hade det även stabilare än vad de övriga staterna i Jugoslavien hade. Kroatien fick mycket gratis genom sin fina kust vid medelhavet som gav dem en stark turism som blev en väldigt viktig nyckel i deras ökade ekonomi. Kroatien var det enda landet i Jugoslavien som hade denna möjlighet att bygga upp landet. Denna skillnad från de andra delarna i federationen orsakade att protester från de ekonomiskt starkare länderna kom in till det dåvarande styret i Serbien. Det var Kroatien och Slovenien som krävde en bättre demokrati och en mer spridd styrning av Jugoslavien. Det som Kroatien och Slovenien inte gillade med den dåvarande serbiska ledaren var att hans fokus var på att han skulle ha så mycket makt som möjligt och hans sätt att leda landet var så central. Allt skedde från Belgrad som var Jugoslaviens och Serbiens huvudstad och det var där dom ville se en ändring. Den serbiske ledaren Slobodan Milosevic nekade alla förslagen angående en förändring i federationen och ville inte samarbeta med de andra delrepublikerna. Milosevic ville skapa ett stor Serbien där han ville ha all makt så central som möjligt och ville inte att de andra delrepublikerna skulle störa hans styrande. Förnekelserna blev därför starten på det krig som senare skulle bryta ut i Jugoslavien.

Förnekelserna tog Slovenien och Kroatien inte med ro utan den 25 juni år 1995 förklarade sig både Kroatien och Slovenien självständiga. Det blev deras utväg då det inte skedde några åtgärder på de problem som enligt dem fanns i Jugoslavien. Kroaterna och slovenerna ville inte rätta sig efter Slobodan längre, de var tvungna att visa att dem längre inte gick med på hans regler. Eftersom det började gå så bra för Kroatien ekonomiskt så ville inte dem att det skulle hållas tillbaka av Slobodan och hans Serbien och därför fann dem ingen annan utväg än att förklara sig självständiga. Precis som Kroatien så var slovenerna också trötta på Slobodans styre och valde att gå samma väg som Kroatien.

 

Etnicitets frågan hade även den stor inverkan på krigsutbrottet. Människorna började se varandra mer och mer utifrån etniciteterna. Som nämndes lite högre upp blev alla åsikter om nationalism och ökad känsla för just sin folkgrupp starkare efter Titos död. Dessa åsikter gjorde det inte lättare för de olika folkgrupperna att sammarbeta utan allt blev genast mycket svårare inom federationen. Tillslut så var orsakerna så många och framför allt svårhanterliga att det var svårt att finna någon lösning.

 

 

 

Konsekvenser

Det kommer inte som någon förvåning att konsekvenserna mellan individerna skulle bli spänd. Varje folkgrupp är stark och har tillsammans inom gruppen en bra gemenskap. På grund av kriget splittrades folket vilket ledde till att mellan bosnier och serber kan situationen vara allt annat än fridfull. Bästa vänner blev istället varandras fiender och ville plötsligt började dom döda varandra istället för umgås som de har gjort under en väldigt lång tid, kanske hela livet. Det fanns däremot personer som såg bort från den fruktansvärda händelsen och valde att hålla kvar sin vän oavsett ras, men majoriteten av folkgrupperna kunde inte umgås med varandra efter det blodiga kriget i Jugoslavien. Trots krigets slut så såg dem på varandra som ovänner och det skulle ta tid innan det skulle bli som förr. Ur ett grupp perspektiv gör det här att ett framtida samarbete är väldigt långt borta och kommer vara väldigt svårt att uppfylla. Det är viktigt att kunna förstå andra och att kunna samarbeta när problem uppstår. Tillit kommer de olika grupperna ha svårt att finna hos varandra eftersom de nu ser på varandra som helt olika folk. Andra konsekvenser ur ett grupp perspektiv är att var och en etnicitet grupp blev starkare tillsammans och kom närmare varandra. I många fall drar man sig till folk man kan relatera till och som man känner samtycke med och därför kom kroater närmare varandra, precis som serber kom närmare varandra efter en händelse som denna. Ur grupp perspektivet kan man alltså finna både negativa som positiva konsekvenser efter uppdelningen av Jugoslavien. Ur det demografiska perspektivet resulterade kriget i att väldigt många oskyldiga människor dog och ännu mer människor gav sig iväg på flykt. Några hundra tusen människor dog och alla var väldigt nedbrutna psykiskt som fysiskt efter ett sådan här händelseförlopp. Detta skapar mycket upprörda och framför allt rädda människor. Man är rädd i sitt egna land och i många fall kan situationen bli kaosartad. Eftersom större delen av krigets utövare var unga män förlorades en hel generation unga människor. Medan männen var ute i krig, flydde väldigt många kvinnor kriget. Denna förlorade generation unga utbildade människor omformade hela samhällspyramiden i det splittrade Jugoslavien. Att förlora en så viktig generation av folket gjorde att återhämtningen skulle blir mycket tuffare för de nyskapade länderna. Generationen som knappt fanns kvar var framtidens ledare och även det skapade en väldigt oroad stämning runt omkring sig. Människorna i delrepublikerna fick det oerhört tufft att överleva och väldigt många liv togs vilket är en hemsk konsekvens ur ett individ, grupp och samhälls perspektiv. Att gå miste om så många människor som är så viktiga för en ökad utveckling i ett land är fruktansvärd frustrerande och fruktansvärt.

 

Konsekvenser för samhället är självfallet att stora delar av ländernas civilisationer var totalt förstörda. Det var så mycket som var sönderbombad att det knappt fanns något samhälle kvar på många ställen. Bosnien hade det extra tufft eftersom deras ekonomi var väldigt dålig redan innan och hade fått nästan allt totalt förstört efter kriget. Bosnien var tvunget att bygga om allt på nytt och hade antagligen drabbats hårdast av Serbiens attacker. Hus var förstörde, likaså affärer, skolor och andra byggnader. Miljön blev också drabbad på samma sätt som samhället. Naturen hade på många ställen förstörts i kriget och luften var förorenad efter allt bombande. Rester av hus och andra förstörda föremål orsakade också en mer orenad luft. Det fannas ämnen i luften som skadliga att få i sig så flera avled även efter kriget på grund av sjukdomar. Kriget skulle resultera i en mer spridd maktbalans eventuellt en helt uppdelad makt. Makten styrdes inte längre från Belgrad utan alla nybildade stater styrde över sin egen bildade stat. Detta var ju den tydligaste konsekvensen av kriget, att Jugoslavien inte fanns längre. Det skulle inte längre finnas jugoslaver utan nu fanns det bara 6 olika land kvar med 6 olika folkslag.

 

Till en början efter krigets slut så var de ex-jugoslaviska staterna väldigt drabbade ekonomiskt. Vissa påstår att förlusterna var större än under andra världskriget eftersom ställen som inte deltagit i kriget också drabbades väldigt hårt. Hela Balkan hade stora förluster som skulle ta lång tid att bygga upp igen. Men Balkan var verkligen inte leka drabbat på alla ställen, Slovenien var ett av länderna som klarade sig relativt smärtfritt från kriget om man jämför med sönderbombade Bosnien. Långvariga konsekvenser visade på att ekonomin blev bättre i de flesta delarna av det forna Jugoslavien efter splittringen. Med den maktkamp som helatiden fanns i Jugoslavien visste man att man inte skulle kunna bygga upp en stabil ekonomi i hela federationen så splittringen skulle ur ett framtidperspektiv gynna alla de nybildade länderna. Bosnien hade det tuffare med ekonomin lika så Serbien men för Kroatien gick det bättre. Kroatien hade redan innan bättre förutsättningar angående ekonomin och när de nu lyckades bli självständiga som var det dom ville kunde de bygga vidare på det som dom redan hade börjat skapa innan kriget bröt ut. Eftersom dom hade en mycket bättre ekonomi så kunde dom lättare bygga upp det som hade förstörts och sedan snabbare bygga vidare på andra saker som t.ex. turismen.

 

Nuvarande situation och åtgärder

De 6 delrepublikerna som tillhörde Jugoslavien är idag 6 olika länder. De har alla egna lagar, egna makthavare och egna sätt att styra sitt land. Det är alltså inte längre någon ledare som styr över hela federationen utan federationen är idag helt uppdelad. Kosovo och Vojvodina är inte lösta än men är inga självständiga stater utan är provinser som Serbien kontrollerar. Slobodan Milosevic gick bort den 11 mars 2006 vilket innebär att han blev 64 år gammal. Nu kan alla länder starta om på nytt vilket de alla även valde att göra. Idag är länderna mycket stabilare men alla tvister är ännu inte lösta. Det kan finnas en viss spänning kvar mellan serber och kroater eller mellan serber och bosnier men situationen har blivit mycket lugnare och mycket mer avslappnad. Kroatien har lyckats bygga upp en väldigt populär turist destination. Deras fina kust har gjort de till ett av de populäraste resemålen i hela Europa. Detta har självklart gjort att Kroatien har lyckats bygga upp en bättre och stabilare ekonomi än de resterande länderna har gjort som tillhörde de forna Jugoslavien. Kroatien har även tagit ett steg som ingen av de andra länderna har haft möjlighet att ta än, de har fått klartecken till att gå med i EU, vilket är ett viktigt steg i en fortsatt framtid för Kroatien i det nuvarande Europa. Medlemskapet i EU gör även att Kroatien ser bättre ut utåt och det gör att folk glömmer deras förflutna mer och mer. Man fokuserar istället på deras utvecklingskurva och deras fortsatta framtidsutveckling istället för att se på de utifrån deras historia. Så medlemskapet hänger ihop med att man vill rensa bort det man har i bagaget och verkligen fokusera på det man har framför sig. Men de resterande länderna har även dem gjort ett bra jobb och har lyckats bygga upp väldigt mycket nytt i samhället men har en väg kvar att gå för att nå den ekonomiska situationen man strävar efter.

 

 

 

Löstes kriget och de olika konflikterna på bästa sätt?

 

Kriget upplöstes efter massmord i Bosnien och Herzegovina och andra hemska kamper runt om i

Jugoslavien. Efter den etniska rensningen drog sig serberna tillbaka och kriget förklarades avslutat.

Då federationen omfattade så många olika stater blev det tillslut mycket svårt att hålla samman

Jugoslavien. Efter Titos död blev hela federationen instabil och svajig, det fanns till slut inte så

mycket hopp kvar för Jugoslavien. Det fanns så många olika etniciteter inom samma område vilket

resulterade i svårare samarbete och man började hålla sig till sitt ”typ” av folk. Det var utan Titos

sammanhållning som åsikter angående etniciteter och annat blossade upp allt mer, vilket till slut

resulterade i ett krig. Kriget var en lösning på problem som förr eller senare skulle ha ägt rum

menar forskare i ämnet. Det var så pass svårt att finna en annan lösning i Jugoslavien så att

alla skulle bli nöjda. Eftersom Jugoslavien från början inte var en sammansatt federation var kanske

splittringen den bästa utvägen för Jugoslavien. Splittringen gjorde att de nybildade staterna kunde

börja om på egna ben oberoende av de andra staterna. Om man istället hade valt att sammarbeta så

hade etnicitet frågorna och de ekonomiska tvisterna fortfarande funnits kvar och skapat oroligheter i framtiden. Kunde en strid som denna äga rum på grund av b.la. olika etniciteter hade inte ett sammarbete tagit bort dessa åsikter. Sammarbetet hade till en början hållit samman Jugoslavien men när andra bekymmer hade uppstått så hade problemen kommit fram igen, vilket kanske då hade lett till krig. Åsikter som har funnits inom människor från start är svåra att ignorera när det väl kommer till kritan och man kan inte heller tvinga fram ett sammarbete som är helt bortom åsikter om motparten.   

 

Trots en väldigt stark återhämtning av samtliga länder på en ganska kort tid efter kriget så är det fortfarande inte helt återställt än som tidigare nämnts, det finns fortfarande saker som måste göras. Det som har gjort att länderna har lyckats bygga upp sig så pass bra är att alla länder styr nu över sig själva helt och hållet, dem påverkar inte varandra. Kroatien kan längre inte påverkas av vad Serbien tar för beslut eller någon av de andra tidigare länderna i det forna Jugoslavien.

 

Något som ännu inte är löst i det före detta Jugoslavien är tvisterna mellan olika folkgrupper och konflikterna om de olika provinserna. Makedonien befinner sig i en liknande situation som Kosovo där det är olösta tvister mellan folkgrupper. Situationen är dock under kontroll och den har varit det under en tid nu. Ingenting tas upp för att dra igång långvariga konflikter utan många är nog rädda för vad som kan hända. Men förr eller senare kommer tvisterna eldas upp för att man ska kunna gå vidare en gång för alla. Det döljer sig fortfarande en viss oro angående situationen Kosovo som fortfarande ligger i kamper mot Serbien. Kosovo har hela tiden jobbat för att skapa deras egen stat och bli fria från Serbien. De tar sig framåt hela tiden och det är nu på senaste tiden som man mer och mer börjar se dom som en egen stat. Denna händelse är såklart väldigt bra för just Kosovo men missnöje finns hos andra, norra Kosovo där serberna bor är emot Kosovos självständighet. De anser att Kosovo inte är ett eget land och att de ska tillhöra Serbien. För de serber som bor i den norra delen av Kosovo vill inte till höra Kosovo som egen stat utan vill tillhöra Serbien. Därför tar denna process så lång tid att ta sig igenom och det måste ske mycket förhandlingar och annat för att något som de här kan lyckas gå igenom. Men som sagt så kommer Kosovo att bli en egen stat vilket dom i princip redan är och det kan leda till antagligen negativa konsekvenser eller positiva för området i fråga.

 

 

 

De tre teorierna

För att kunna applicera de tre teorierna realismen, liberalismen och konstruktivismen i den här konflikten har jag sökt upp en person från vardera teori som kan förklara hur han/hon ser på konflikten just ur deras teori. Jag satte mig alltså ner med de här 3 väldigt olika personerna med olika åsikter om ämnet och började diskutera Jugoslavien.

 

Rikard som är realist väljer att ta ton och börja berätta hur han ser på kriget utifrån den teorin han tror på. Rikard börjar med att säga att han tycker kriget blev något som var tvunget att ske då stater som Slovenien och Kroatien ville se en förändring i Slobodan Milosevic styresätt. Som realist tycker han att en central stark stat är oerhört viktig och är inget man ska försöka förändra. Slobodans styre från Belgrad var det rätta sättet att styra Jugoslavien som en ihopsatt federation. Slobodan ville skapa ett stor Serbien och bygga upp en riktigt stark stat inom Jugoslavien och när protester från Kroatien och Slovenien kom till Belgrad kände han att sin makt var hotad. Han valde att avstå sammarbete vilket han kanske skulle ha valt att göra istället. För det var när förnekelserna kom från Belgrad som Kroatien och Slovenien förklarade sig självständiga och det skulle visa sig vara väldigt hotande mot Slobodan och hans makt. För att skydda staten och det stor Serbien man ville skapa fanns det inte så mycket annat att göra än att kriga mot de republiker inom Jugoslavien som hade förklarat sig självständiga. För denna självständighets förklararing förstör Slobodan plan om den starka stat och de stor Serbien han ville skapa. För att markera att de gjorde fel när de förklarade sig självständiga och av rent missnöje var krig en möjlig utväg för Serbien att ta för att skydda deras makt.

 

Linnea som är Liberalist håller inte med Rikard när han förklarat klart hans åsikter om varför kriget bröt ut och om det var rätt eller fel. Linnea anser istället att Slobodan och hans män skulle ha siktat på att försöka sammarbeta med Kroatien och Slovenien redan från början. När förslag till en förändring kom så skulle man ha försökt att finna en lösning som hade funkat för alla delrepublikerna istället för att bara neka förslagen för att man ville ha den starkaste makten som ingen skulle ifrågasätta. Liberalisten Linnea tror att sammarbete är lösningen på väldigt många problem och tvister mellan staterna och att det är något man ska välja att göra istället för att gå ut i krig. Hon anser att krig beror på missförstånd och för att det inte ska uppstå några missförstånd inom en stat så är sammarbete en viktig nyckel. Alla vill vi leva i en demokrati och då är sammarbete en av dom viktigaste delarna för att få en demokrati att funka. Funkar inte sammarbetet funkar inte heller en demokrati i en sådan här typ av ihopsatt federation så blir sammarbetet ännu viktigare. En annan sak som är värd att tänka på enligt en liberalist i ett sådant här läge i ett land är att alla människor vill leva i en demokrati med en folkrätt säger hon. Ingen vill leva i ett land med krig där väldigt många dör och ännu fler ger sig iväg på flykt. Krig gör människor osäkra, rädda och kan förvirra människors tankesätt angående hur en lösning på en konflikt ska gå till. Med denna positiva människosyn och med tankesättet att människorna vill alla leva i en demokrati ska man kanske inte välja att gå ut i krig innan man ens försökt sig på ett sammarbete.

 

Nu kan inte Peter hålla sig längre, nu vill han också prata och berätta hur han tycker att det ska gå till i en situation som denna. Peter som är konstruktivist anser att mycket handlar om att man definierar sig genom andras olikheter. Det finns inga naturliga intressen i en stat utan intresset ligger istället i hur staten styrs utifrån normer, idéer, etniciteter och kulturen. Han menar att Slobodan såg olikheter mellan serber och kroater, bosnier, slovener. När kroaterna och slovenerna gick emot hans styresätt och förklarar sig självständiga menar han att olikheterna mellan folken klev fram och blev mer synliga. De höll inte med Slobodan och ville istället styra deras land på deras sätt. Så när de förklarar sig självständiga väljer Slobodan att attackera staterna för att visa hans styrka som serb. Serb är det ulltimata och det är dem som ska styra inte de andra etniciteterna. Han gör det alltså inte bara på grund av makt frågan utan mycket ligger i vem man är och vem man inte är. Det avvisar honom inte bara som en ledare utan även för vilket etnicitet han tillhör. Med facit i hand så spelar normer, etnicitet och kulturer mer roll än vad kanske makten gjorde. Slobodan var serb och han ville visa att det är det man ska vara och inget annat. Att någon utifrån någon annan etnicitet ifrågasätter honom är oacceptabelt. Avvisar dem honom som ledare av hela federationen så tänker inte han fortsätta att sammarbeta eller ha någonting med dem att göra. Det är då normerna och kulturerna kommer in angående att man håller sig till sitt folk. Peter menar att ordet jugoslav kanske egentligen aldrig fanns eller så hade det bara ingen innebörd. Alla identifierade ändå varandra utifrån den ursprungliga etniciteten, jugoslav var kanske bara ett samlingsord för alla som bodde i den sammansatta federationen. Att vara jugoslav var bara ett försök till en ökad sammanhållning, för att visa sig bättre för omvärlden. Är man född serb säger normerna att man ska hålla sig till resterande serber inte till motståndarparten kroaterna eller slovenerna. Nationalismen för sitt egna land finns också i bakhuvudet under hela samarbetet. Kroaterna var oroade över sig själva och det är där nationalismen kommer in. Känslan är alltid som störst för sitt egna land och det är därför Kroatien går emot Slobodans Serbien för att det inte är nöjda och måste tänka på sitt land i första hand. Det är dessa tankesätt som resulterade i ett krig och att serberna inte valde att sammarbeta.

 

 

Egna ställningstagande

Det var för drygt 20 år sedan som det bröt ut ett flertal blodiga krig på området som kallade sig för Jugoslavien. Det var krig som skulle resultera i kraftiga folkmord och etniska rensningar. Jugoslavien var inte någon federation som hade skapats naturligt. Utan det var efter första världskriget som man satte ihop de olika staterna till en och samma federation utan riktiga anledningar. Många kallade det kungariket Jugoslavien för att de hade en bättre frihet och stat jämtemot sovjetunionen som hade betydligt tuffare levnadsregler.

 

Men var verkligen sammansättningen av Jugoslavien det smartaste draget, frågan är om man funderade tillräckligt mycket innan sammansättningen redan var klar. För många trodde att det förr eller senare inte skulle hålla hela vägen utan att Jugoslavien var skapat för att skapa problem i framtiden. För tänker man tillbaka så skapades Jugoslavien år 1918 och blev oroligt redan 1980 när presidenten Tito dog. Det är en tidsperiod på 62 år vilket inte alls är en lång period med tanke på den långa framtiden. Så kriget kanske inte kom som en så stor förvåning trots allt, utan många hade redan denna föreställning av Jugoslaviens framtid. Jugoslavien som togs över av Slobodan Milosevic och hans män i Belgrad var en stark diktatur och mycket rördes om i landet när han fick makten. Demokrati var något som saknades i en federation som Jugoslavien vilket behövdes för att säkra en stabil framtid. I en diktatur blir folket mindre viktiga och blir därför underordnade styrelsemännen. Alla människor vill leva i en demokrati där man får leva fritt och utan strängda regler. En demokrati kan ha varit nyckeln för ett fortsatt levande Jugoslavien men istället fick diktaturen dom på fall.

Det är jakten på att ha mycket makt som orsakar dessa typer av krig. Slobodan väljer att gå ut i krig istället för att lösa det på ett blodfritt sätt genom sammarbete och kommunikation. Om Serbien hade visat på en vilja till sammarbete hade Kroatien och Slovenien känt mer tillit och hade antaglige inte behövt självförklara sig själva. Men samtidigt kanske kriget var något som skulle ha skett förr eller senare och då var det lika bra att de skedde. Men det hade inte behövts genomgått ett så pass blodigt krig som det faktiskt blev. Med tanke på Kroatiens stora framsteg som har tagit dom väldigt långt både som egen stat och deras intåg till EU skulle kanske inte fått denna möjlighet i Jugoslavien. Deras ekonomi är bättre än någonsin och man kan bara se positiva långa konsekvenser av kriget ur ett Kroatiskt perspektiv.  I framtiden kommer antagligen alla de tidigare medlemmarna i forna Jugoslavien ha byggt upp sig till riktigt starka stater, den enda skillnaden är att alla tar olika lång tid på sig beroende på vilka förutsättningar dom har.

  

 Källförteckning

 http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Makedonien/Fordjupning/

 http://www.unt.se/ledare/sa-gick-jugoslavien-under-1383724.aspx

 http://carlbildt.wordpress.com/2011/09/27/oroande-pa-balkan/

 http://www.levandehistoria.se/files/inline/658x302/DLH_Offer_for_historien.pdf

 

 Böcker:

Krig mot fred i före detta Jugoslavien, Sören Sommelius m. fl. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen i Lund.

 En historia om Balkan (Jugoslaviens uppgång och fall), Sanimir Resic