Israel Palestina I.L
Israel Palestina I.L
KONFLIKTEN OM JERUSALEM
Jerusalem har stor betydelse för många människor och är en helig plats inom de Abrahamitiska religionerna Kristendom, Judendom och Islam. Under 1000-talets början korstågade kristna riddare för att ta tillbaka det heliga landet av araberna. Tillsist blev det för dyrt att ge sig ut på korståg och sättet man stred på var inte längre effektivt. Samtidigt växte nationalstater fram och istället för att strida för sin religion skulle man nu strida för sitt land. För dem kristna är det nu en annan plats som står som heligast, nämligen Vatikanstaten i Rom där påven bor.
Men för judar och muslimer är Jerusalem fortfarande en mycket helig plats som båda parter anser sig ha rätt till. Därför är det inte så konstigt att konflikten mellan judar och araber om just Palestina och Jerusalem har pågått så länge och är svår att finna en lösning på.
Inom Judendomen är Jerusalem den heligaste staden och för muslimer kommer staden på tredje plats över de heligaste platserna, strax efter Mekka och Medina. När man 1947 valde att dela upp Palestina till 55% judisk mark och 45% muslimsk mark blev det då svårt att avgöra vem som skulle få Jerusalem eftersom staden har en stor betydelse för båda grupperna med människor. Problemet kunde inte lösas då och konflikten har fortsatt ända sedan dess och är fortfarande aktuell.
JUDARNAS OCH PALESTINAS BAKGRUND
För över två tusen år sedan bodde judarna i det omstridda området. Men när romarna kom till platsen och erövrade området tvingades tillsist judarna att fly efter att de vid flertalet tillfällen försökt göra motstånd men misslyckats. Religionen judendom förbjöds i området som nu var ockuperat av romarna och judarna tvingades fly till andra länder. Folket splittrades och har från denna tid fram till 1948 inte haft ett eget land eller en egen stat. Det judiska folket har fått utstå många saker. Bland annat förföljelser, hot och massmord, men har trots detta aldrig gett upp hoppet om att få komma tillbaka till det heliga landet och framför allt den heliga staden Jerusalem. Under 1800-talet växte en ny ideologi fram vid namn Sionism. Denna ideologi växte fram för att göra motstånd mot den antisemitism som växt fram i Europa, som beskrev judarna som lägst i rang av alla sorters ”raser” av människor som fanns. Den finaste och bästa rasen var den ariska rasen. Antisemitismen växte fram och gjorde propaganda och demonstrerade om att den semitism som fanns var en täckmantel för att judarna skulle lyckas ta över makten i Europa. Förföljelsen av judarna handlade inte längre om romare eller araber. Nu var det europeiska länder som stod bakom dessa. Man kallade judarna för lögnare, brottslingar och annat negativt för att skapa ett judehat. Nationalismen växte fram i Europa och det var viktigt att ha ett land att kalla sitt eget. Man ville inte blanda sig med invandrare. För att motarbeta detta så grundades ideologin Sionism som argumenterade för att judarna borde få en egen stat. Sionisterna sa att problemen som antisemitismen påpekar inte kan lösas genom förtryck och fängslande av judar, utan kan lösas genom att judarna får ett eget område där dem kan bosätta sig. Ett välkänt tal som sionister använde sig av är ”Världen kommer att befrias genom vår befrielse” vilket menar att ett fängslat, förtryckt och diskriminerat folk tynger ner världen och ingen tjänar på det. Det skapar bara ännu fler konflikter i världen och fler människor drabbas. Ända sedan judarna jagades ut ur Palestina av romarna för ca 2000 år sedan så har hoppet om att få komma tillbaka till det heliga landet inte försvunnit. När staten Israel utropades 1948 av FN hade målet för sionisterna äntligen uppnåtts. Judarna hade fått ett område att kalla sitt eget och den över tusenåriga förföljelsen och förtrycket skulle äntligen upphöra. Problemet var bara att det redan bodde människor i det område som nu tilldelades judarna, och dessa människor ville ha kvar sina hem. För medans judarna bosatte sig på olika ställen i Europa så bosatte sig romarna i nuvarande Palestina. Efter att romarriket fallit erövrades området av olika arméer.
Efter det första världskriget så blev området kontrollerat av britterna som efter några år stöttade förslaget om att judarna skulle få en egen stat. Problemet var bara att människorna som nu bodde där var mestadels muslimska Palestinier. Mindre än 15 % av människorna som var bosatta i Palestina var judar.
ARABERNAS OCH PALESTINAS HISTORIA
Under 600-talet e.Kr. uppstod en ny religion i Mellanöstern. Religionen vid namn Islam fick snabbt många anhängare och religionen växte snabbt. Religionens grundare Muhammed sa att Gud uppenbarat den heliga skriften Koranen för honom och religionen växte sig starkare och större och började sprida ut sig över stora områden. När Muhammed dog hade den Islamska tron tagit makten över den större delen av Arabien. År 632 e.Kr. så hade religionen även spridit sig över Persien och Central-Asien, samt över Egypten, Libyen, Marocko och stora delar av Spanien. Detta stora rike höll ihop i endast cirka 100 år. Sedan splittrades det upp men muslimerna höll kvar i området som idag kallas Palestina. Med tiden började man acceptera andra religioner i landet och även människor som inte var muslimer kunde bosätta sig på platsen. Det började nu flytta tillbaka några judar men dem var fortfarande en minoritet i landet.
Med hjälp av Storbritannien och Frankrike så kunde araberna få bort turkarna från området och i gengäld hjälpte dem Storbritannien och Frankrike att passera deras mark för att komma till de kolonier som länderna hade i närhet av Palestina. Efter första världskriget fick Storbritannien större kontroll över området och araberna som hade lovats självständighet om dem hjälpte britterna i kriget kände sig lurade när dem insåg att även judarna blivit fått löften om en egen stat i området. Britterna behövde både judarna och araberna för att klara sig i kriget. Judarna skulle vara till hjälp med inflytande i Ryssland och USA och araberna kunde bidra med militära hjälpmedel. Araberna höll vad de lovat och hjälpte britterna, judarna likaså. Dock svek britterna båda folkgrupperna då de inte kunde hålla vad de lovat eftersom löftet var omöjligt att uppfylla för båda parter. Situationen förblev oförändrad fram till slutet av andra världskriget.
EFTER ANDRA VÄRLDSKRIGET
Efter andra världskriget ökade trycket på britterna och fransmännen och man behövde ta många stora beslut om länderna i Mellanöstern. Fransmännen valde att lämna de länder som de tidigare varit inblandade i som till exempel, Syrien och Libanon. För britterna fanns ett större beslut att ta, nämligen vad man skulle göra med situationen i Palestina. Storbritannien valde att försöka övertala judarna och araberna som bodde i Palestina att dela på området. Dock vägrade båda parter att gå med på detta och det blev allt vanligare att dem attackerade varandra och britterna. Kostnaderna blev alldeles för höga för britterna och man valde att lämna över ansvaret och beslutet till FN. Den 29 november 1947 röstade man för att Palestina skulle delas upp mellan judar och araber. Staten Israel bildades och där skulle judarna få bosätta sig. Trots att judarna vid den här tidpunkten bara utgjorde ca 33% av befolkningen i Palestina så skulle de fortfarande få 50% av marken. Detta ställde araberna direkt motstånd till. Men beslutet genomfördes och detta ledde till ett inbördeskrig i landet. I detta inbördeskrig så vann judarna ännu mera mark och kom nu över staden Jerusalem. Efter detta inbördeskrig kände majoriteten av de palestinska araberna att judarna stulit deras mark och cirka 750 000 palestinska araber blev flyktingar då deras hem ockuperats av judarna. Judarna passade nu på att bygga upp religiösa byggnader på dessa platser för att araberna inte skulle kunna ta dem tillbaka. Än idag slåss man om olika områden som araberna vill ha tillbaka och som judarna vill försvara. Trots att Storbritannien och Frankrike inte längre är kvar i Mellanöstern så känner arabvärlden fortfarande att de och resten av Västvärlden har svikit araberna och favoriserat Israel och dess invånare. Därför har konflikten spridit sig vidare och fler aktörer har vid olika tillfällen blandats in. Att Mellanöstern dessutom besitter olja har ökat intresset för Västvärlden att lägga sig i konflikten, vilket i sin tur har ökat fientligheten mellan vissa arabländer och Västvärlden samt att det bildat konflikter mellan olika länder som alla har behöv av oljan. Under kalla kriget så stärktes banden mellan USA och Israel samtidigt som Sovjetunionen stöttade arabvärlden. Här såg man nu i Palestina på USA som en fiende för arabvärlden och dess utveckling eftersom USA hjälpte Israel.
KONSEKVENSER
Ända sedan man beslutade att dela upp Palestina 1947 så har konflikten orsakat många tragedier och många människor har fallit offer för krigets våldsamheter. Våldsamheterna mellan Gazaremsan och Israel har orsakat mycket lidande och många människors död. Ännu är konflikten där inte heller löst och det kommer nyheter om dessa två parter och nya händelser gällande Gazaremsan och Israel dagligen.
Båda parterna har förlorat pengar på att kriga och det har skapat oenighet bland befolkningen då det finns människor som inte håller med majoriteten.
Det har skett många bombingar från båda parter och detta pågår fortfarande. Konflikten verkar inte få ett slut. Ingen av parterna vill ge upp kampen om rätten till västbanken och konflikten verkar sakna en lösning. Nya inbördesstrider gör så att konflikten mellan palestinska araber och israelitiska judar fortsätter. Många människor blandas in i konflikten och många av dessa människor är dessutom oskyldiga i konflikten.
INTERVJUER
Så hur ska man se på denna konflikt. Vilka teorier finns det som kan förklara konflikten. Det finns väldigt många olika teorier som alla kan förklara konflikten mellan Israel och Palestina.
Jag har valt att intervjua tre vuxna människor som alla har olika teorier att förklara konflikten med.
Först valde jag att sätta mig ner och prata med den liberala Lars Larsson. Han förklarar konflikten mellan Israel och Palestina som en religiös konflikt som urartat. Han menar att en integration mellan judar och muslimer skulle kunna gynna alla om parterna bara tänkte efter. Han menar att det finns gemensamma fördelar för både Palestina och Israel om de kunde samsas och enas om att dela på all mark så att båda parter kan få tillgång till de resurser och heliga platser som båda parter strävar efter. Han tycker att vikten av den enskilda statens suveränitet inte får väga tyngre än demokrati och rättvisa för båda parterna. Det är lätt att förstå att Lars tycker att folket i Israel och Palestina borde försöka enas om en gemensam lösning och lämna det gamla bakom sig. Om man ska fortsätta gräva i det gamla så kommer man aldrig komma någonstans utan konflikten kommer bara att fortsätta och det är bara de själva som förlorar på det. Tillsammans så skulle de kunna uppnå en rättvis demokrati om man försökte att tillsammans finna en lösning. Han pratar om ekonomiska gynnanden för båda parter om de skulle sluta kriga. Att de tillsammans skulle kunna bygga upp ett gemensamt land om bara Israeliterna slutar lägga så stor vikt på att ha ett ”eget” land. Han nämner också att det palestinska folket tillsammans med Israeliterna skulle kunna tjäna på att ha en enad front när det handlar om oljeresurser. Att sluta vara girig i det ”egna” skulle kunna göra mycket och är viktigt för att konflikten ska kunna få en lösning. Det är tydligt att detta är precis vad Lars tycker att man borde göra i dagsläget. Efter att ha pratat en kort stund med Lars förstår jag snabbt att han är liberal. Det märks tydligt i hans sätt att se på Israel och Palestina- konflikten. Han lägger tyngd på demokratin och rättvisan och det gemensamma gynnandet av att enas.
Efter att jag pratat med Lars träffade Petter Pettersson som talar ur ett konstruktivistiskt perspektiv..
När jag frågar honom om Israel-Palestina konflikten börjar han prata om att denna konflikt är skapad av handlingarna från båda parter. Han nämner att det handlar om en religiös konflikt men att tyngden av varför dagsläget ser ut som det gör är på grund av handlingar. Att de inblandade parterna och även de historiska handlingarna, USA, Sovjetunionen, Storbritannien, Frankrike och även de arabiska länderna har varit med och skapat denna konflikt. Även Mellanösterns och Europas utveckling har påverkat konflikten. Konflikten är ett resultat av huvudaktörernas och de andra iblandades handlingar genom historien. Hade man agerat annorlunda så hade konflikten sett annorlunda ut. För att kunna finna en lösning på denna konflikt måste Israel och Palestina se över hela konflikten och alla handlingar och se bortom dessa. Han menar att de endast då kan finna en lösning på denna långvariga konflikt. Återigen är det lätt att höra vilken teori som Petter utgår ifrån. Tydliga spår av konstruktivism finns i allt det han säger.
Tillsist väljer jag att sätta mig ner och intervjua Erika Eriksson. Det är tydligt redan från början att Erika är realist. Hon börjar prata om konflikten och förklarar situationen såsom den är. Denna konflikt handlar om två huvudaktörer, Palestinska araber och Israeliska judar och deras kamp för rättigheterna till ett område som båda parter anser sig ha ensamrätt på. Hon förklarar det som att denna konflikt handlar om ett område men har under historien kommit att handla om mer då andra parter kommit in i konflikten. Hon pratar om att Storbritannien lade sig i konflikten för att själva gynnas av att vara på båda parters sida och att dem sedan tillsammans med Frankrike stod på Israels sida när Egypten och araberna gjorde motstånd. Hon nämner USA och Sovjetunionens inblandning som också var för att stärka det egna landet. USA stod på Israels sida och då ställde sig Sovjetunionen på motståndarnas sida. Hon nämner ren fakta och pratar inte om olika sätt att tänka eller spekulerar om olika sorters anledningar till varför det blev som det blev eller vad som kommer att hända. Hon pratar endast om det som vi faktiskt vet om denna konflikt.
SAMMANFATTANDE DISKUSSION OCH LÖSNING
Konflikten mellan Israel och Palestina är en konflikt med lång historia och är svår att försöka komma med en lösning till. Eftersom att jag själv inte är speciellt religiös så kan jag inte riktigt sätta mig in i den situation som de religiösa grupperna upplever. Jag förstår att judarna vill ha tillgång till bland annat Jerusalem och andra heliga platser och att dem efter flera årtusenden vill ha ett eget land. Samtidigt så förstår jag att de palestinska araberna känner sig orättvist behandlade när FN helt plötsligt bestämde sig för att ge bort en del av deras mark till judarna för att dem skulle kunna bilda en egen stat. Precis som judarna blev utskickade för 2000 år sedan skickade man nu ut palestinier ur sina hem för att göra plats åt judarna. Sedan har denna konflikt fått så många olika konsekvenser både för individer och för befolkningar, ekonomier och andra faktorer vilket gör att det är ännu mer som man måste försöka lösa för att kunna få en lösning på den riktiga konflikten. Det är många faktorer som spelat en roll i denna konflikt och om utomstående parter inte lagt sig i så hade konflikten sett annorlunda ut idag.
Om jag ska försöka finna en lösning på denna konflikt så håller jag med Lars och Petter. Båda parter skulle gynnas av en integration mellan palestinier och israeliter precis som Lars nämnde och för att kunna komma vidare och ens ha en möjlighet att finna en lösning så måste man försöka se över det som hänt och se bortom historien, vilket Petter pratade om.
Palestina och Israel skulle tillsammans kunna bygga upp en stark stat som tillsammans skulle kunna gynnas ekonomiskt av de olika resurser som området har, t.ex. oljeresurserna. Istället för att kriga om dem och bara förlora pengar så skulle dem kunna tjäna pengar och stärka ekonomin om de bara kunde enas. Att dela på de heliga platserna och sluta vara besatt av att ha allt för sig själv skulle kunna lösa mycket. Dock har denna konflikt kostat många liv från båda sidor och jag tror att det är rätt svårt att vara den som viftar på en vit flagga. Man har tidigare försökt hitta fredliga lösningar utan att lyckas och jag tror att det skapar tvivel hos båda parter.
För att sammanfatta det hela.
Denna konflikt har en lång, komplicerad och infekterad historia som kan vara svår att försöka se över. Dock tror jag att det är enda valet som finns för att det ska kunna bli möjligt att finna en lösning på konflikten som gynnar båda parter. Om man hela tiden ska älta det gamla och ge igen för gamla strider så kommer man aldrig komma framåt. Jag tycker att FN och andra organisationer som har möjlighet borde gå in och försöka hjälpa till. Dock är det viktigt att det är huvudaktörerna själva som får bestämma och känna att det är deras val. Annars kommer den onda cirkeln bara börja om då någon känner sig tvingad till att göra på ett visst sätt mot den egna viljan.
LITTERÄRA KÄLLOR
Konflikten mellan Israel och arabvärldenav Nathaniel Harris
Mellanöstern igår och idag av David Downing
INTERNETKÄLLOR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jerusalem
http://sv.wikipedia.org/wiki/Israel%E2%80%93Palestina-konflikten
http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Israel-Palestina/
http://www.popularhistoria.se/artiklar/palestina-strid-om-helig-mark/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sionism
http://www.ne.se/static/utskick/nyhetsbrev/resources/0942_harrison.jsp
