Syrien 2013 N.G
Syrien 2013 N.G
En plats man en gång trott var tryggt…
-Mitt hjärta bultar oerhört snabbt, jag har rysningar i hela kroppen, rädslan stiger. En plats jag en gång kallat ”mitt hem” är numera främmande.
”I hela mitt liv har jag känt mig säker. Jag har vaknat av att solen skiner in i mitt rum, av att doften av min mammas mat smyger sig ut i hela huset. Jag har promenerat till mina släktingar som bor strax bredvid. Varje dag har jag haft ett leende på läpparna.Idag sitter jag däremot på samma position som jag har gjort hela morgonen. Jag vågar varken röra på mig, titta ut eller tala. Jag har inte längre ett leende på läpparna utan tårar i ögonen som rinner ständigt av den enorma rädslan för mitt och min familjs liv. Jag känner mig varken trygg eller glad. Jag är helt enkelt i chock, säger Claudia.”
Till skillnad från många länder i världen leds Syrien av en diktator vid namnet, Bashar al-Assad. Detta har pågått ända sedan år 2000 då al-Assad efterträdde sin far, Hafez al-Assad.Bashar växte upp med sin syster Busra och sina två bröder Basil och Maher. I och med att deras far, Hafez var landets president vid den tiden så lärde sig syskonen mycket om politik. Detta var något som Bashars tre syskon tyckte var intressant. Bashar föredrog inte politik då han hade ett stort intresse för medicin. Han var en duktig elev och tog läkarexamen med tiden. Efter att ha jobbat i Syriens bästa sjukhus i en stad som kallas för Damaskus så flyttade Bashar till Storbritannien och jobbade i ett känt sjukhus i London. Under denna tid hade Bashars far bestämt sig för att Basil skulle bli Syriens framtida president. Detta hände aldrig eftersom att Basil omkom i en bilolycka år 1994. Tragedin ledde till att Bashar flyttade tillbaka till sin familj. Fyra år senare dog landets president, Hafez al- Assad. År 2000 valdes Bashar till ledare i militären. Några månader senare valdes han till president utan att folket fick rösta[1].
En historisk orsak till konflikten som pågår idag är helt enkelt att Bashar al-Assad blev landets president som ett direkt arv efter sin far och utan något riktigt val. Detta på grund av att han dels har negativ inflytande i landet men också för att han vägrar att få landet att bli demokratiskt. I många år har Syrien präglats av missnöje och oro i och med att al-Assad mer eller mindre ha tagit landets minoritets parti vad gäller jobb, framtid osv. Ungefär tio procent av landets invånare är Assyrier, Armenier, Kurder. Det är dessa små grupper som är minoritet i Syrien [2]. Detta har därför medfört konsekvenser då majoriteten av landet vill ha samma rättigheter. Nittio procent av befolkningen består av Araber som kämpar för jämställdhet. Dock har ingen tagit hänsyn till deras önskan vilket i sin tur har lett till att människor bland annat mördar men också, bombar och förgör platser runt om i landet. Enligt en säker källa är en orsak till denna konflikt, ekonomiska kriser i landet. Det sägs vara stor delav landets befolkning som behöver flera jobb för att kunna försörja sina familjer då lönerna är väldigt låga[3].
En stor politisk orsak till konflikten är att befolkningen inte har någon talan när det kommer till presidentens beslut. Hårda straff tas vid om någon går emot al-Assads vilja. Det allra värsta kan vara att man hamnar i ett Syriskt fängelse där man bland annat torteras. Personer som hamnar i sådana situationer har en ytterst liten chans att träffa sina familjer igen[4]. Till skillnad från Syriens grannländer får även kvinnor lära sig att läsa och skriva. Kvinnor får studera på samma sätt som män vilket gör att folkets kunskap växer. En underlig punkt är att konflikten inte sker på grund av alla etniska bakgrunder eller av religiösa anledningar. Det är nämligen så att de kommer överens och är vana vid att leva med varandra[5].
Situationen i Syrien ser förskräckligt dålig ut idag. För att förbättra tillståndet behöver de hjälp utifrån. Till en början krävs det att mjukt träda in i landet och rädda så många liv som möjligt. Därefter krävs det att försöka underlätta införandet av demokrati genom att lyssna och stödja majoriteten. Man måste börja samarbeta och förstå att alla är lika mycket värda oavsett hur ekonomin ser ut. Ingen ska behöva hamna i fängelse på grund av sin tro eller sina åsikter, inte heller torteras för något man själv anser vara rätt. Folk ska få vara med och bestämma. De som väljer att kämpa för en bättre framtid ska få en chans, de som inte har hopp idag ska ha rätt till det imorgon. Vi måste med andra ord börja ändra vårt psyke. Vi måste se positivt in i framtiden. Strider medför allt för många konsekvenser då oskyldigas livt.ex hänger på lösa trådar. Folk ska inte behöva vara rädda för sina livdå de äter middag i köket av att en bomb kastas mot dem. Istället ska vi alla få vara med och påverka, vart vi än bor och vad vi än tror på. Att styras av en demokrati är definitivt en bra start.
-Klockan är strax innan sju och jag befinner mig i Syrien, i en stad som kallas för Halab, Alleppo. Det råder oroligheter runt om i landet och jag befinner mig just nu i den syriska ambassaden. Mitt hjärta bultar av nervositet samtidigt som jag försöker fotografera folkmassan utanför byggnaden. Utanför står det tusentals oskyldiga familjer i väntan på en bättre framtid och en andra chans. Precis när himmeln börjar mörkna, stiger en familj in genom en röd dörr. De ser oerhört utmattade och hungriga ut. Jag bestämmer mig för att gå fram och erbjuda dem lite tilltugg. Jag bemöts med svaga leenden och skakiga händer. I samma ögonblick som jag vänder mig om, känner jag en liten knackpå ryggen. Där står en ung kvinna. Hon tackar för maten och går sedan vidare med att presentera sig själv och sin familj. Jag har inga problem med att förstå vad hon säger eftersom hon talar engelska. Hon heter ClaudiaShammo och kommer från en liten by i närheten. Jag upptäcker att hon har ett vackert smycke runt halsen då hon snabbt påpekar att det var ett kors som hon ärvt av sin mormor. Efter en stund bestämmer jag mig för att fråga Claudia om jag får intervjua henne. Hon tänker tyst för sig själv och efter någon minut tackar hon, ja. Det är uppenbart att Claudia är en självsäker ung kvinna med egna tankar kring tragedin som pågår idag.
Claudia börjar med att berätta att hon precis flytt från sitt hem tillsammans med sin familj. Hon drar ett djupt andetag och berättar att det var det svåraste hon någonsin gjort. Trots att det är högljutt, fortsätter jag att lyssna och jag hör hennes ord väldigt tydligt. Jag börjar med att fråga Claudia vad hon tror att orsaken till konflikten är och hon svarar med en bekymrad röst – detta har pågått väldigt länge. Dock upptäcker världen inte det förrän idag. Jag upplever att situationen har nått en gräns där varken presidenten eller någon annan kan påverka. Vi behöver hjälp utifrån. Längre än så här ska det inte behöva gå. Det är inte förrän nu jag upptäcker vad människan är kapabel till att göra. Människan har en ond sida bakom den goda. Förr nöjde vi oss med bröd, vi nöjde oss med vår familj och kärlek. Idag strävar vi endast efter makt. Se vart detta för oss. Vi dödar varandra, vi respekterar inte varandra, vi är helt enkelt själviska.Det största problemet till dagens händelse är att folk inte accepterar våran levnadsstil. I och med att majoriteten har mer kunskap idag jämfört med förr, har det lett till att vi vill ha mer och bättre.
Jag tittar snabbt omkring mig och märker att en man i militärdräkt tittar åt mitt håll. Han börjar sedanatt gå sakta emot oss. Mannen i militärdräkten ser på oss med en orolig blick och säger sedan. –Ursäkta om jag stör. Mitt namn är Sam Walden och jag är en soldat skickad från England. Det är så att jag råkade höra er diskussion angående dagens situation och jag håller tyvärr inte med dessa synpunkter.
Claudia och jag tittade på varandra stirrigt men valde att inte avbryta. Jag frågade istället om jag fick lov att fortsätta denna intervju genom att fråga honom vad han tyckte om läget i Syrien och varför han valde att ställa upp med att komma ända till Syrien. Samsvarade, ja med en bestämd röst. Sammenar att Claudia ser läget ifrån ett realistiskt perspektiv medan han har andra teorier angående detta.
-Jag tror att konflikten i Syrien handlar om att folket kräver rättvisa. Alla ska ha samma chans att uppnå sina drömmar. Den syriska befolkningen visar detta genom att demonstrera och bli våldsamma. Även om det är fel att riskera liv, tycks det inte ske någon förändring genom att bara diskutera. Det ska inte spela någon roll hur rik eller fattig man är. Inte heller vad man tror på. Det handlar definitivt inte om makt i mina ögon, utan jämlikhet. Det är därför som tusentals familjer står ute på gatorna med affischer, inte för att de är rädda utan för att de vill se en förändring i samhället.
Jag log lite smått mot honom och frågade därefter varför han valt att åka hit. Samställde sig upp och besvarade frågan med självsäkerhet. – anledningen till att jag valt att åka hit idag är eftersom att jag har en skyldighet mot dessa människor. De kämpar för en bättre framtid, en framtid där folk kan tycka och tänka som de vill. En framtid där alla ska få välja sin egna tro och studera till det de vill. De strävar efter att få leva som de själva vill leva utan att bli straffade för det. Inget är rätt eller fel, man ska få ha egna värderingar om livet. Det är detta som jag är här för, jag vill hjälpa dem att nå sitt mål. Tillsammans är vi starka. Vi kan lägga ifrån oss den blodiga historian för gott genom att samarbeta istället för att strida. Genom att utvecklas istället för att fastna vid gamla traditioner. På så rätt kommer vi att utvecklas och därmed att hitta nya lösningar till alla problem.
Klockan blev tio och det var dags att åka till hotellet. Medan jag ringde efter en taxi, tackade jag Sam Walden och Claudia Shammo väldigt mycket. Vi önskade varandra lycka till i framtiden och sedan sa vi adjö. Ungefär tjugo minuter senare var min taxi på plats. Bilresan varade endast i tio minuter och jag var redo att somna på plats. I samma ögonblick som jag öppnardörren till ”Hotel Starr”, hör jag en man tala om konflikterna. Jag närmade mig rösten och där stod två män som arbetade i personalen. Den ena lämnade platsen när jag steg in medan den andre hjälpte mig. Trots min trötthet var jag väldigt nyfiken på vad han tyckte om konflikterna idag. Jag frågade därför om han kunde ställa upp att besvara frågan. Med en mörk röst, självsäkerhet svarade han, ja. Mannen talade väldigt otydligt men jag koncentrerade mig extra så att jag inte skulle missa en detalj. Han började med att presentera sig själv och gick sedan vidare till att besvara mina frågor.
-jag tror att den främsta orsaken till denna konflikt handlar om att folk vill förändra dagens samhälle. Om du frågar folk utifrån vad de ser när du talar om en svensk, svarar de flesta neutralitet. Detta på grund av dess historia. Om du däremot frågar vad de ser när du talar om en arab, svarar de med största sannolikhet: terrorism. Det är dels för propagandan men också för att världen inte tror på att vi kan förändras. Jag tror att det är så för att vi håller oss till traditioner väldigt ofta även om det kan vara fel vid många fall. Det är detta som folket vill ändra på idag. Folket har tröttnat på att ledas av en diktator.Problemet är att det kommer väldigt plötsligt som en ”bomb”. Enligt mig så tycker jag att vi bör förändra samhället små steg i taget. Vi måste gemensamt bygga upp samhället. På så vis tar vi hänsyn till landets historia vilket är riktigt viktigt. Om vi hade valt att demonstrera om en mindre händelse hade vi klarat av det och så hade det fortsatt. Inga liv skulle ha tagits och alla skulle i sinom tid försöka att bli nöjda med deras levnadsstil.
Han tittade nöjt på mig och log sedan stort. Jag tackade och gick sedan upp till mitt rum för att sova. När jag lade mig ner tänkte jag till en början tillbaka på vad Claudia hade att berätta. Hon verkade inte avsky sin president på samma sätt som Samuel. Det hon avskydde var att hon numera levde i rädsla. Det var då det slog mig. Claudia tillhörde minoriteten. Detta mindes jag eftersom att hon bar ett kors runt halsen. Det hela kändes plötsligt helt klart för mig och jag funderade vidare på vad för perspektiv Claudia, Sam och Samuel såg händelsen ifrån. Jag minns att när Claudia besvarade mina frågor så var hon väldigt verklighetssinnad. Hon pratade om att människan hade en god och en ond sida. Detta kan man relatera till mindre saker som ex. mobbing, våld, kriminalitet osv.(ont), medan ex. vänskap, kärlek, äventyr osv.(gott). I och med att hon pratade om människan i centrum, om att det är vi som startar krig men det är även vi som avslutar krig så tror jag att hon talade från ett realistiskt perspektiv.
Till skillnad från Claudia så minns jag att Sam var väldigt säker på att orsaken till konflikten handlade om orättvisa och ojämlikhet. Sam berättade att han tyckte att alla människor ska få tycka precis som de vill. De ska få tro på vad de vill och ha egna värderingar om allt. Han lyfte upp de mänskliga rättigheterna och att alla ska ha chans till att uppnå sina drömmar vilket fick mig att inse att han talade från ett liberalist perspektiv.
Sist minns jag att Samuel också såg händelsen från andra glasögon. Samuel tänkte mycket på traditioner och landets historia när han besvarade mina frågor. Samuel var väldigt tydlig med att han tyckte att förändringar ska va tillåtet men de skall ske väldigt långsamt så att alla kan vänja sig. Han berättade att man verkligen måste tänka efter varje beslut man tar. Idag kanske något verkar bra men i framtiden kommer det kanske konsekvenser menar han. Just eftersom att han var en man som ville ta det långsamt framåt och för att han tänkte på traditioner så insåg jag att han talade från ett konservatistiskt perspektiv.
Detta har varit en läskig och underbar upplevelse. Under resan har jag lärt mig att se på saker från olika vinklar. President Bashar al-Assad bör enligt mig inte längre styra i landet. Som president har man ansvar för folket. Många har dött, majoriteten fortsätter att kämpa för demokrati. För att lyckas bör minoriteten, (Assyrier, Kurder och Armenier) kämpa sida i sida med de övriga. Det är då de kan vinna och det är då människor får en ny start.
Dagen efter vaknade jag av höga ljud i hotellet. Jag gick ned för att ta reda på vad det handlade om. Där stod en man med en finsk flagga på tröjan och uppmanade folk att lämna landet omedelbart. Han menar att situationen har blivit värre och att det kommer att fortsätta. Med en rädsla i rösten sade han tillslut, ”den finska ambassaden har redan åkt. Det är dags för oss också”[6]. Jag sprang upp till hotellet, packade ihop mina saker och åkte mot flygplatsen. Medan jag satt i bilen bestämde jag mig för att ringa min syster i Sverige. Hon talade om för mig att enligt flera källor så sägs det att det är förbjudet att åka till Syrien och att jag skulle åka hem så fort som möjligt. Jag tog det första flyget och försökte sedan slappna av. Bredvid mig satt en journalist från Finland. Vi började prata om konflikten och hon berättade att situationen är så hemsk att de har börjat arrestera utlänningar som fotograferar, umgås med västlänningar eller de som befinner sig i närheten av militära områden[7].
Efter några timmar i flyget så var jag äntligen tillbaka i Sverige. Jag kunde inte sluta tänka på att vi har tur. Det skulle lika gärna kunna vara vi som gick igenom konflikterna. Förr i tiden var vi inte bättre än Syrien. Vi stred för vår överlevnad och rättigheter, vi lämnade landet för hopp om en bättre framtid. Vi har helt enkelt haft tur i att samarbeta och ta oss igenom den perioden. Det gäller att lyssna på varandra, att förstå varandra och definitivt att vilja kämpa för en bättre framtid.
Dagen därpå åkte jag till en vän och berättade om upplevelsen. Hon visade mig nyheter skrivet av DN. När jag läste igenom dagens nyheter stod det att tusentals människor hade flytt från landet. De som inte klarat sig togs till fängelset där de torterades. Syrien har nästan inget hopp kvar. Barn har tagits ifrån sina familjer och blivit utslängda, hundratals lik har hittats. Det förvärras bara och om Syrien ska ha en chans måste något göras väldigt snart[8].
Min vän och jag bestämde oss att ta en fika på stan, i ett ställe som kallas för ”Valencia”. När vi satt där fortsatte jag att berätta om läget i Syrien. Plötsligt hörde jag en skottlossning vilket ledde till att jag trodde att jag var tillbaka i Aleppo. Helt spänd i kroppen hoppade jag till. Jag vände mig sakta åt höger och där låg en man helt blodig och medvetslös. Ett rån har skett i lilla Södertälje[9]. Jag kunde inte tro mina ögon. Efter en timmas väntan tog jag mig hem och umgicks med min familj. Vi kom fram till att det inte finns en enda säker plats i världen. En plats som man tror är tryggt kan visa sig bli en människas mardröm.
